Yamas & Niyamas – Satya, vecka 2 (uppdatering)

Untitled design

Veckans uppgift kan ni läsa om här.

Jag pratar med mina vänner och upplever det är mycket ilska i omlopp. Underbar, röd, bubblande. De flesta av mina vänner, och jag själv, är så kallade duktiga flickor. Snälla, mjuka, gör rätt. Sitter still i båten.

Men nu är det något som har hänt. Som att ett gemensamt ljus gått upp. Nu fan räcker det! Jag är så stolt över mig själv och mina duktiga flickor. Att vi på olika håll genomgår samma process.

Uppgiften den här veckan var att uttrycka sig själv. Och det har jag gjort; jag har ställt mig upp i båten, sagt ifrån fast kinderna hettat och tårarna stigit. Jag har stormat ut ur rum. Ringt samtal och pratat med självsäker röst. Jag har talat ärligt med mig själv, sovit mitt på dagen. Lyssnat på kroppen. Sagt nej, sagt ja. Krävt mitt utrymme. Inte hållit in magen.

Ännu känns det inte bekvämt, men det känns bättre än hur det var innan.

bildkällor här

Yamas & Niyamas – Satya, vecka 2

untitled-design.png

“Spend this entire week in self-expression. Make movement towards the external world with your internal hopes and dreams. Act on life-giving opportunities, despite the consequences. Observe what happens in you. Observe how others react.”

Det händer så mycket som är kul just nu. Jag tror Santo Domingo verkligen kan vara möjligheternas plats om en lägger den sidan till. Och om en har kontakter. Som jag jag tror jag nämnde i ett tidigare inlägg har jag startat ett litet kreativt kollektiv tillsammans med två tjejer jag lärt känna här. Det var liksom bara att fråga. Ska vi hitta på något?

Min pessimistiska panikslagna läggning till trots tänker 
jag våga ta lite mer plats den här veckan.

bildkällor här

Yamas & Niyamas – Satya, vecka 1 (uppdatering)

untitled-design-2.png

Du kan läsa om den här veckans övning här.

Den här veckan har jag övat mig i att vara uppriktig snarare än trevlig. Kärleksfullt uppriktig, snarare än passivt aggressivt trevlig.

Har tänkt mycket på hur skönt det är att inte behöva förklara sig, ursäkta sig. Det går att säga nej – och det räcker med det. Det har varit intressant att öva sig på. Men jag tror också att jag mer och mer omger mig med människor som kan hantera ett enkelt nej. Personer som inte behöver skapa drama och konflikt. Det gör såklart det hela mycket lättare.

Den här veckan har jag umgåtts med människor för att jag vill, inte för att jag känt att jag måste. Och jag har kunnat känna mig trygg att säga nu vill jag gå hem och idag vill jag bara vara själv. Jag har insett att jag inte behöver vara gisslan hos min rädsla att göra andra ledsna och besvikna. Det blir så mycket trevligare för alla inblandade då.

bildkällor här

Yamas & Niyamas – Satya, vecka 1

uta barth

Nu har jag levt fyra veckor med Ahimsa och jag har lärt mig saker om mig själv. Ahimsa, icke-våld, är den första av Yamas. För att det är utgångspunkten. Ahimsa är nödvändigt för att Satya, sanningsenlighet, inte ska bli våldsam. Brutal. Sanning måste komma ur kärlek. Detta är Satya. Och första veckans uppgift ser ut såhär

“This week observe the difference between ‘nice’ and ‘real’. Notice situations where you were nice. What did this experience invoke in you? What were the results. Notice situations where you were real. What did this experience invoke in you? What were the results? From who or what do you seek approval? Does this affect whether you act from your ‘niceness’ or your ‘realness’?”

foton av Uta Barth

Yamas & Niyamas – Ahimsa, vecka 4 (uppdatering)

Untitled design-2

Läs om förra veckans uppgift här.

Aurélien sade till mig igår kväll, du har varit så stabil den här veckan. Och jag känner det själv. Berg-och-dalbanan har varit där, självklart. Men genom de flesta toppar och dalar har jag kunnat inta en plats lite utanför ovanifrån, kunnat säga till mig själv just nu känner du såhär och det är okej. Jag har övat mig att vara med mina känslor utan att gå upp i dem. Använt den snällaste rösten. Jag har vilat när jag behövt, kavlat upp armarna när det varit nödvändigt. Har sagt till mig själv allt detta är ditt liv, det ljusa och det mörka. Det fins och det fula. Och det är precis som det ska.

Genom att ta hand om mig själv på detta sätt har jag varit en trevligare människa att leva med. You cannot pour from an empty cup osv. Det är inte själviskt att sätta sig själv i första rummet. Det är Ahimsa.

bildkälla här

Yamas & Niyamas – Ahimsa, vecka 4

7ccda66737dade0d868125f3b97e160e

“For this whole week, pretend you are complete. There is no need to expect anything from yourself or to criticize or judge or change anything about you. No need to compete with anyone, no need to be more than you are (or less than you are). Note your experience. Notice how much pleasure, kindness, and patience you can allow yourself to have with yourself.”

Sista veckan jag umgås med den första av de fem Yamas, Ahimsa. Icke-våld. Min första tanke när jag läste uppgiften för denna vecka var det här kommer att vara svårt. Dålig inställning. Tänker snarare att det får bli en fake it till you make it-övning. Leka på låtsas. Att jag är hel och att allting är precis som det ska.

bildkälla här.

Yamas & Niyamas – Ahimsa, vecka 3 (uppdatering)

Processed with VSCO with a4 preset

Veckans uppgift kan ni läsa om här.

Något jag insett: när någon nära mig mår dåligt på grund av en annan person, förvandlas jag till en ilsken vakthund. Ser rött. Rosenrasande. Vill göra kaos. Vet inte om det är något storasysterkomplex som spökar? I vilket fall blir det svårt att förhålla sig stöttande men neutral i sådana situationer.

Det är inte ett trevligt drag, denna överbeskyddande läggning. För jag ramlar rakt in i ett svart-vitt tänk där en sida är god och en är ond. Och för att jag på ett undermedvetet sätt tror att den överbeskyddade personen i fråga inte kan hantera situationen själv. Att jag måste fixa det åt dem.

Charmigt. Mycket sympatiskt.

Vad som är positivt är ju att jag nu kan göra något åt detta. Det är det fantastiska med självreflektion. En bjuder sina inre troll och demoner på en kopp kaffe och en pratstund. Varför är du här? Var kommer du ifrån?

Nästa gång jag ser vakthundens röda ögon ska jag ta ett djupt andetag och ta ett steg tillbaka. Lita på att mina nära och kära är kapabla individer som inte behöver att jag räddar dem, bara att jag står bredvid och hurrar på.