Ögonblick och händelser från veckan som gått

untitled-design3.pngEn morgon sitter jag på bussen på väg till franskan. Solen reflekteras i havet och vågorna slår i takt med musiken jag lyssnar på, musik som handlar om att stå rak och med båda fötterna på jorden och tårarna kommer. För det är så vackert allting och jag är okej, trots trasighet och fransar. Jag gråter och försöker att inte hålla ögonblicket för hårt, inte kräva att det varar för evigt. Jag är helt uppe i nuet.

page divider

Aurélien och jag vill börja med en parsport. Något att göra tillsammans. Han har sin löpning men jag tycker det är så jobbigt i värmen. Och vi varken kan eller vi betala för att bli medlemmar i en social club där vi kan spela squash. Så vi går till en sportaffär och köper billiga badmintonrack och några fjäderbollar. Sedan gömmer vi oss på baksidan av Parque Independencia och spelar badminton utan nät. Sedan begynnelsen har våran catch phrase varit cheap bastards!

page divider

Jag är på många sätt en impulsiv människa. Kommer jag på en idé ska den genomföras helt igår. En dag känner jag att det är tid för förändring. Att jag har vuxit ur det som varit voteforancientsouls, ett instagramprojekt jag startade i början av året. Bara för att ha någonstans att utveckla och dela mina illustrationer. Du som läser detta ser att hemsidan fått sig ett nytt utseende och ett nytt namn. Och att en helt ny web shop har öppnat. Det har varit mycket jobb, men det är roligt och jag känner mig fylld av ny energi. Plats att växa. Nu har jag allt samlat under ett tak. Kanske ska jag ansöka om F-skattsedel.

page divider

På lördagskvällen tar jag på min vita linneskjortan med v-ringning, den som jag känner mig mest fin i, och vi går till BamBan. Vi har bokat bord för jättemånga. Först ville Aurélien bjuda hem sina kollegor till oss. Men han tyckte jag såg så panikslagen ut vid det förslaget. Så istället föreslår han att vi går ut. Jag dricker G&T och vi äter sushi. Det är en fin kväll och jag är glad. Säger till mig själv att det inte är mitt ansvar att se till att alla mår bra och har det trevligt. Vilken skillnad det gör. Aurélien lutar sig fram till mig och säger ska vi sova på taket i natt? Och det gör vi. Under månen som är stor och lysande. Men Nina Simone ur högtalarna i bakgrunden.

 

Glaslådor

Processed with VSCO with a4 preset

Vi går till comedoran för att köpa lunch. Det gör vi de flesta dagarna. Det är billigast så. Och snabbt och enkelt. Fastän kön ringlar sig lång ut på gatan kring lunchtid. Ris med bönor. Hackad vitkål till, gurka och tomat. Ibland har de avokadoskivor också. Annars kan en köpa mogen avokado för 25 pesos längre uppåt gatan på vägen hem. Vi tar med oss egna matlådor av glas. Miljön och så. I början tittade de konstigt på oss när vi sträckte fram våra lådor. Nu vet de precis vad vi vill äta, att vi inte vill ha kött och att det kostar 100 pesos.

Natasha och jag är nu vänner. Det är inget som uttalats eller så. Inte som att vi skrivit under ett kontrakt. Men ändå, det betyder mycket för mig. På fredagar har vi ingen franskalektion så vi träffas på Café Gato. Det är ett katt-café. Fast inte som i Japan. Det finns bara två katter. Natasha och jag pratar och inser att vi båda gråter ofta och oroar oss för saker och ting. Jag dricker iskaffe. Jag konsumerar så mycket is nuförtiden.

Varje söndag skriver jag ett schema för den kommande veckan. Systemet är fortfarande under utveckling men baseras på lång-och kortsiktiga målbilder. Jag tänkte först försöka med en bullet-journal igen, men vet att jag bara blir frustrerad om det inte ser ut som jag vill, eller om jag ändrar mig eller vill prova ett annat system. Så nu jobbar jag i Evernote istället. Då kan jag enkelt ändra, lägga till och ta bort allt eftersom. Det viktiga är att ha någonting att utgå ifrån. Veta vad nästa steg är. Varje söndag planerar jag vad jag ska rita under veckan, vad jag ska läsa, plugga och vilka hushållssysslor som behövs göras vilken dag. Detta gör mig lugn, får mig att känna mig fokuserad.

Ni, stackars satar som läser detta, planerar ni era veckor? Och hur i sådana fall?

Spridda anteckningar från de gångna veckorna

Processed with VSCO with a4 preset

Det börjar bli varmt på riktigt. Ovädren kommer med allt större mellanrum. Men när det stormar, då stormar det ordentligt. En lär sig snabbt att alltid stänga fönster, luckor och dörrar när en går hemifrån. Även om det är fint väder. Tunga regnmoln kan dra in på bara några minuter. Då stannar allt. Och jag kan hämta andan. Laddar ur och laddar om.

page divider

Varje eftermiddag övar en skolorkester bara ett kvarter bort. Dem har alla instrument och är inte rädda att ta i. Även om det skaver sig ibland. De blir bättre för varje dag. Det är trevligt att följa deras utveckling.

page divider

Staden är full av ljud. Vissa börjar bli hemtama. Som skolorkestern. Vi har även en avocadoförsäljare som går gatan upp och mer. Avocate avocate avocate! vrålar han med gäll röst. Vill en köpa får en ropa från balkongen. Ey señor! Då stannar han och en kan springa ner. Kan inte komma över hur gott det är med avokado här. Hur den alltid är perfekt. Och kostar en spottstyver.

page divider

Varje kväll stretchar jag med Adrienne. Följer hennes 30 Days of Yoga Camp och känner hur jag blir starkare för varje dag. Mindre ont i ryggen. Mindre stel. Är på dag 15 nu. Jag tickar av på en lista.

page divider

Jag gillar att vakna före soluppgången. Tända ljus och sitta med benen i kors vid köksbordet. Kaffet och dagboken. Så sätter jag tonen för dagen. Jag skriver för att förbereda mig själv. Vad ska jag göra idag? Vilka är mina strategier om något oförutsett händer? Om ångestmonstret biter mig i magen? Solen går upp och jag känner mig redo att möta dagen.

Yamas & Niyamas – Ahimsa, vecka 1 (uppdatering)

Untitled design

Förra veckan satte jag igång ett litet reflektionsprojekt inspirerad av Deborah Adeles bok The Yamas & Niyamas: Exploring Yoga’s Ethical Practice. Jag skriver om upprinnelsen till projektet och första veckans tema här.  Tanken är att dela med sig lite av hur det går / har gått. Och jag tror punktform är den bästa formen. Så blir vi inte för långrandiga.

Temat handlade om att vara modig, om att våga göra saker utanför sin comfort zone. Och eftersom jag är så fruktansvärt komfortabel i min lilla trygga bubbla så var det inte så svårt att hitta situationer att kliva utanför den. Te x, som jag lyckats med denna vecka

  • Att stanna med en obehagskänsla, att sitta stilla med ångest och självförakt. Tänka Just nu känns det såhär, och det är okej. Det kommer att gå över. Det är ett sätt att vara modig på. Att vara trofast till mig själv, även när jag är emot mig själv.
  • Prata med nya människor. Och inte bara bombardera dem med frågor av rädsla för tystnad. Att berätta saker om mig själv, om saker jag gillar och saker jag vill göra. Helt utpumpad efteråt, men det kändes som en seger.
  • Vila en hel dag, utan att skämmas och känna mig värdelös.

Visst känner en sig lite rakare i ryggen.

Konturerna framträder igen

Processed with VSCO with a4 preset

Jag läser igenom några bloggar och känner mig lite mindre ensam i värden. En sådan som jag. Sådana som oss. Vi med hjärtat utanpå och alla tankarna. Antennerna på helspänn och vad ska det bli av oss, sjunger Laleh. Valen som lurar folk som emellanåt är ledsna. Jag sjunger med och gråter och det får mig att må bättre. Det finns ett vi och dit tillhör jag.

page divider

Jag har börjat på en kurs i franska. Två timmar om dagen på Alliance Francaise. Alliance Francaise. Vi är ett lagom stort gäng udda typer. Andra veckan börjar Natasha. Hon är arkitekt och alltid så fin i håret. Hon ler på ett sådant där sätt som strålar och jag vill bli hennes vän. Hon är Yoga-instrktör också, och vi pussas på kind när vi ses. Hon är nyinflyttad och frågar om vi ska dricka kaffe någon dag. Hon ler och strålar och jag får en klump i magen.

page divider

Det regnar varje dag. Störtregn. Då är det omöjligt att gå ut. Och så åskan. Lagom mysig och skrämmande när den mullrar precis ovanför huset.

Sakta skapas en vardag. Långsamt återframträder rutiner. Kuggar hakar i varann igen och maskineriet sätts i rörelse. Maskineriet som är jag. En sak i taget, säger jag till mig själv, en dag i sänder.

Börjar med citronvattnet. Färsk citronjuice i kallt vatten för att väcka kroppen om morgonen. Tar mig tid för mig. Tenderar att springa genom dagen med huvudet böjt, andan i halsen. Förlåt förlåt förlåt för att jag finns. Det är grundläget. När jag stannar upp i vardagligheterna: borsta håret, bädda sängen, lägga fram kläder, laga ordentlig mat utan att skynda. Göra färdigt en sak innan nästa punkt på listan. Då händer något. Jag tittar mig över axeln och ser, där finns inget monster som jagar mig. Jag behöver inte springa. Jag får finnas till, får ta plats. Får ta tid. Jag får andas.

Det är en otrolig känsla.

Snart på väg

Processed with VSCO with a4 preset

Det är en enda röra. Sakerna. I högar på stolar och bord och på golvet. Jag ska ta tag i allt detta, säger jag till mig själv. Packa väskan. Igen. När jag går ut med Lily behöver jag tjocktröja och halsduk, fingervantar. Om två dagar kommer det vara shortsliv igen. Kallduschar. Och äta frukost med Aurélien. Få prata och gnatas och vara kära på nära håll. Som jag längtar. Och så stolt jag är över oss som klarar av detta. Att vara isär under så långa perioder. Det är jobbigt men inga problem.

September har lett emot mit, genom regn och solsken. Jag har fått uppleva en riktig höst och jag är tacksam. Nu är Oktober här och världen är vacker.

Hälsar på Christin. Vi dansskuttar som vanligt när vi ser varandra. Det är så fint och hon är mig så kär. Vi lagar ugnsgrönsaker, portobellosvamp och vegansk skagenröra. Läser astrologiböcker hela kvällen och djupstuderar våra födelsehoroskop. Diskuterar och skrattar och utanför fönstret är månen. Vi går på Göteborgs Konstmuseum, pekar och tänker högt. Dricker kaffe på da Matteo i Viktoriapassagen. Jag tar kort och tycker det är så fint alltihop. Jag mår så himla bra.

page divider

Jag åker på Bokmässan för första gången på flera år. Oroar mig för folkmassorna och visst går pulsen upp till en början. Men jag har grundat väl den morgonen. Har stretchat och mediterat och ätit en snäll smoothie bowl. Tagit mina tillskott och druckit en massa vatten. Innan vi åker tar vi en Resorb var. Först känner jag mig överväldigad, går med små steg och vad jag antar vettskrämd blick i mitten av gången. Kikar till höger och vänster. Till slut säger en kvinna du får kika i böckerna också. Nervöst skrattar jag till svar.

Men det finaste var i slutet av dagen, en mycket trevlig dag med min kusin och faster. Jag står vid Kartago förlags monter och håller i en bok av Nina Hemmingsson. En av mina stora. En av mina hjältar. Jag har inte köpt så mycket pga inte mycket plats i bagaget och snäv budget men jag tänker äh, va tusan. Står i kassan och betalar, personen bakom disken säger vill du ha den signerad? Jag ser nog ut som ett fån och han pekar till höger. Och där står hon och jag piper till och säger ja! Nina Hemmingsson signerar min bok och jag står tyst och känner mig som en tönt men till slut tar jag mod till mig. Frågar en sak om vita Posca-pennor. Hon tittar på mig, typ ska jag lägga tid på den här diskussionen? Sedan tar hon fram sitt pennfodral och sitt skissblock. Visar. Svarar. Jag svimmar nästan. Jag säger till henne att hon betyder mycket för sådana som mig. Hon ler och säger tack. Nina Hemmingsson har lett emot mig.

 

September, små anteckningar

Untitled design-5

I natt kom första frosten. Luften är så underbart septemberklar. Den biter i kinderna och jag drar djupa andetag. Solen värmer nästan. Igår badade mor och jag i havet. Då känner en livet i sig, som Madicken säger.

Jag har nästan lyssnat klart på P. O Enqvists självbiografi Ett Annat Liv. Vissa nätter sover jag inte, då lyssnar jag istället på ljudbok. Han har så snäll och trevlig röst, P. O Enqvist. Kanske fortsätter jag med Livläkarens Besök härnäst.

Det är kallt och jag fryser ständigt. Huden torr. Ögonen torra, händerna, läpparna, håret. Jag smörjer och smörjer men det gör ingen skillnad. Sesamolja ur en brun glasflaska. Huden under ögonen tunn och blå. Näsvingarna röda. Nacken spänner om kvällarna. Kroppen knäpper och knakar. Allt är hårt och stelt och blekt. Jag älskar septemberkylan och de gula löven, men jag mår bättre i varmare länder. För några veckor sedan var jag i solen minns jag. Håret mjukt, huden len och solvarm. Hur lätt och enkelt det var att röra sig.

Jag går promenader med Lily nere i dalen. Korna med sina små kalvar glor på oss. Gubbar i blåställ kör traktorer som rullar hö till balar. Fåglarna flyger söderut i v-formation. Allt detta ser jag, sparar inom mig. Häromdagen åkte jag in till Stenungsund och drack kaffe på Espresso House som om det vore det naturligaste i världen. Som om det vore okej. Övar mig på normala saker.

bildkollage, källor här.