#the100dayproject

 

Almost a week into #the100dayproject. Last year, I followed from afar but this year I felt ready to join in. There is something with challenges that I really like. I pride myself to be a very disciplined person, and love to have a project. Something concrete to work towards.  Not all challenges attract my attention, but what I like about The 100 Day Project (an initiative by Lindsay Jean Thomson) is that you are free to make whatever you want, big or small, as long as it’s one thing for 100 days.

I chose to make it small and manageable – my project is to write a short poem a day and to experiment with presentation and handwriting. If you have been following me for a while, you’ll recognise the format from NaNoWriMo last year and how that resulted in a zine.

This feels like a very vulnerable project. I find writing more revealing and raw, so please be kind with me. This will be a good exercise for me to not shy away from feelings and motifs. I have decided to allow myself to let me inner teenager out, and let her be as dramatic, naïve and romantic as she wants to.

These are my posts from the last 6 days. Follow me on Instagram to join me on my writing journey, and of course tell me of you are participating in the challenge too!

Céleste – la petit Panda

Kultur har varit temat för de senaste veckornas franskalektioner; musik, film och litteratur. En dag ger vår lärare oss uppgiften att skriva en egen berättelse och jag går igång på alla växlar. Under helgen hjälper Aurélien mig finslipa texten och jag gör illustrationer till. Här är sagan om Céleste (översätter till engelska här nedan)

translation
We have been focusing on culture these last few weeks in french class. We’ve been talking about movies, music and literature. One day our teacher gives us the task to write our own story and this is of course just up my alley! During the weekend, Aurélien helps me edit the text a bit and I make illustrations to go with it. I give you – Céleste!

 

CÉLESTE

Céleste is a big panda. But compared to other
pandas, she is very very small.

She lives in a forest in China and she has two
beautiful black spots around her eyes.

She doesn’t like leaving her home. She prefers
to stay calm and cozy indoors.

One day, on a Saturday, an old friend of
Céleste asks: Do you want to come come to
town with me?

No thank you, Céleste replies. Maybe another day.

Her friend respects her answer and Céleste lives
happily ever after.

The End

123456789

Haiku – på låtsas

Nu är den äntligen klar, mitt första zine med låtsas-haikus som jag skrev under NaNoWriMo i höstas. Det har varit så kul att få knåpa med detta miniprojekt och experimentera med färger och former i designen!

Jag kallar dem låtsas-Haikus för att jag inte följer de traditionella skrivreglerna med 5 stavelser på första raden, 7 på andra och 5 på tredje. Men annars har jag hållit mig till tre rader, samt att en ska kunna ana te x årstid eller tid på dygnet. Det är ögonblicksbilder från vardagen, tacksamhetsnotiser. Andetag och mellanrum.

Jag hoppas ni ska tycka om dem.

För att läsa och ladda ner zinet, klicka på omslaget här nedan.

 

haikus

NaNoWriMo – i miniatyrformat

Processed with VSCO with a4 preset

Eftersom jag är totalt dagvill och knappt kommer ihåg min egen födelsedag, krävdes ett inlägg av Wilda för att göra mig uppmärksam på att vi gått in i November. Och att det betyder National Novel Writing Month.

Jag har aldrig riktigt comittat till NaNoWriMo innan. Men jag tycker om att skriva vad jag själv kallar låtsas-hikus. Det är mest en mycket kort dikt på tre rader. Jag försöker hålla mig till reglerna om natur-fokus, men det är inte så noga. Det handlar om ögonblicksbilden.

Så som ett NaNoWriMo i miniatyrformat tänker jag skriva en låtsas-hiku per dag. Och dela lite nya och gamla dikter under månaden.

Här nedan följer tre exempel på låtsas-hikus

Böckerna har kommit

Det plingar till i telefonen. Ditt paket från Adlibris har kommit. Böcker. Högen med ord som jag ska ta med mig över atlanten växer. Det kan bli problem. Fara å färde. Men det struntar jag i.

Skrivna ord och ord i hörlurarna. Just nu lyssnar jag på Boken om Blanche och Marie av P.O Enquist. Jag låter orden omfamna mig på alla sidor och jag känner mig hållen. Jag är lycklig bland alla ord.

Ord, mest Svenska men jag tror Rumi och Bashō får följa med också

untitled-design-31.png

Om några veckor flyttar jag och Aurélien till Karibien. Det går inte in. Inte när jag klafsar runt på myrar i de jämtländska skogarna och viftar bort mygg. Björnbjällran klirrande back på ryggsäcken. Inte när det doftar mossa och björkarna är så vackra. A filmar en hjord med renar när han är ute och springer. Då går Karibien inte in.

Någonting jag saknade i England var mina diktsamlingar. Man lever och lär. Därför har jag redan plockat ihop dem. Redo. Bashō är i Frankrike. Jag får plocka upp den när vi åker dit för att packa i mitten av Augusti. Det är dumt att packa med böcker men vad ska man göra. Läsplatta kommer aldrig på tal. Det funkar inte. Inte samma sak. Där står jag fast. Orubblig. Principsak.

Jag beställer ett samlingsverk med Pär Lagerkvist och några andra titlar från Adlibris. Jag startar en prenumeration på Storytel. Det är dyrt. Men nu lyssnar jag på Bodil Malmsten hela dagarna och det höjer min livskvalitet avsevärt.