Belgrad

Untitled design-6

Vaknar och Aurélien säger att jag inte ser så gammal ut längre. Vi vaknar upp i Belgrad, i en ny stad i ett nytt land och jag känner mig som mig själv i t-shirt, jeans-shorts och 40l-ryggsäcken. Jag yogar för första gången på en vecka. Kroppen knäpper och knakar.

Vi äter frukost på ett chic café: kaffe (svagt), avocadosmörgåsar och rawkaka. Min med cacao och Auréliens med jordgubb och mynta. Jag är så glad att det gör ont i hjärtat. Vi är på väg, i rörelse.

Kollar upp serbiska ord och fraser och taxichaffören skrattar åt vårt uttal. Väl framme på hotellet blir jag självmedveten och känner mig skavig. Här hör jag inte hemma, säger magkänlsan och jag svarar shh.

page divider

Auréliens elever har kommit till Europeiska mästerskapen i Ungt Företagande och jag har följt med för att hjälpa till. Det är uppklätt och vältaligt och mycket folk. Folk som är så svårt. Men jag börjar bli bättre på att säga ifrån när jag behöver dra mig tillbaka.

Dagarna är långa men går fort. Jag fångar ögonblick där jag kan och talar med snälla rösten till mig själv när det blir för mycket. Och Aurélien, som lärt sig att för det mesta behövs bara en kram och ett du klarar detta.

Hur översätter man empowering? Jag vet inte, men jag vet att det så det känns när jag vågar säga jag behöver gå iväg ett tag under en av mässdagarna. Jag hittar ett café med torkade blommor i vas på bordet, billig espresso och snabbt wifi. Jag sitter där och scrollar och känner hur jag blir snäll igen.

page divider

Aurélien och jag  planerade in en extra dag i Belgrad efter att eleverna åkt hem. Vi är trötta och orkar inte med någon sightseeing som vi tänkt oss, inga museibesök, inte att gå upp till fästningen. Vi bara går runt i stadskärnan och är fåniga och lediga.

Vi äter lunch (burritos med svarta bönor och ris) och sedan försöker vi gå in på nationalmuséet men de har stängt för en halvtimma och det börjar regna och då säger vi äh skit samma och går tillbaka till vårt BnB och lägger oss.

När vi vaknar skriker kroppen fortfarande låt mig få sova! men vi är hungriga och jag hittar en wokrestaurang som har vegetariska alternativ och dit går vi. De spelar Lykke Li och bredvid oss sitter tre svenska ungdomar.

page divider

I den tidigaste timman går vi upp, packar snabbt och helt plötsligt är vi på flygplatsen. Vi spenderar våra sista serbiska dinar. Jag sover när flyget tar av.

bildkollage med egna fotografier samt målning, källa pinterest.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.